Kategori: Promenadfynd

Det är lite härligt tycker jag, när blomsteraffärerna flyttar ut en bit på trottoaren. Glada färger och inspiration. I alla fall jag blir väldigt sugen att köpa med mig något hem och det är förstås meningen. Fast det är kanske svårt för synskadade? Men de måste ha ett elände i alla fall, jag är väldigt imponerad av hur de klarar att ta sig fram på stan, ensamma i tunnelbanan bland annat.

Men – för mig som ser – de höjer humöret, fast det känns lite för tidigt med tulpaner, det är mer vårblommor, jag är mest sugen på julrosor nu !

Tog en lång promenad i dag i solskenet. Genom Vitabergsparken ner till huset där jag bodde i mitten på 70-talet – det kändes väldigt länge sen. Och det är det ju också, ett annat liv. Tog ett varv förbi det lilla ekotemplet som ligger högt i parken med fin utsikt. Nyrenoverat härom året med en skylt om att vi ska vara rädda om det. Tyvärr är inte alla läskunniga, det var nerklottrat…

Ner längs kajen och suktade lite efter lägenheterna där, trots mina 25 år i kö kommer jag inte ens med på visningarna när något blir ledigt, men drömma lite kan man ju.

Avslutade förbi kollitotten där det allra mesta nu är visset – men New Dawn kämpar tappert vidare, den 21 november!

Man måste beundra livsviljan!

Ut i det grå! Det är ju inte kallt – bara grått! En långpromenad med färja över till Djurgården. Över 12.000 steg på min stegräknare.

Och det måste ju vara bra särskilt som jag inte kunde motstå en kardemummabulle hos Flickorna Helin och Voltaire vid Skånska gruvan. På väg därifrån såg vi stora fåglar i träden, med lite fantasi såg det ut som gamar som satt där och väntade, men när de sträckte på halsen såg vi att det var hägrar som förirrat sig lite, de brukar finnas lite längre bort i vanliga fall.

På Äppelfabriken? Jo, det är klart jag gjorde det, hur skulle jag kunna låta bli? Några vackra, goda Åkeröäpplen – det är inte så ofta man kan köpa dem. En rosenröd äppelcidervinäger med hallon och en gyllene äppelgelé med Calvados. Och bara det faktum att det står vilket äpple det är gjort av, så härligt. Så vackra att jag vet inte när jag ska äta upp dem!

Men det löser sig nog…

Det är inte bara på Österlen och hemma hos familjen Mandelman som såna som jag kan sitta och njuta (och vara avundsjuka).

Det finns på närmare håll också… Efter att ha tänt ljus för dem som inte är med oss längre, gjorde vi en liten utflykt till Äppelfabriken som ligger nära Hilleshögs kyrka på Färingsö. Där har Isac (Katharina Ångström) med familj startat verksamhet på Wiksund, med café och butik. Isac besökte jag på Boo trädgård för några år sen när hon drev den som ett litet Rosendal. Numera finns hon alltså på Wiksund och håller kurser och kokar äppelgelé och annat gott! Klicka här för att läsa mer. Det var ett riktigt litet paradis! Med te och äppelkaka i växthuset blev det en stund att njuta av. Tack bror som körde bil, för annars hade jag inte kommit dit! Fast i sommar ska jag nog ta bussen en dag…

Det är fina dagar emellanåt med sol, fast i dag blåste det ordentligt. Den lilla närbutiken intill säljer blommor, ibland lite utplanteringsväxter ibland snittblommor. Det är inte så ofta jag handlar blommor där, men i dag hade jag kunnat köpa med mig hela hinken! Vilka härliga färger! Och varje gång jag ser astrar så tänker jag på ramsan jag lärde mig i musikskolan när jag var liten och spelade piano. ”Hösten berövade Esters astrar dess gestalt” Jag vet att det är en sorts formel för att veta hur man ska spela – men jag har ingen aning om hur jag ska tillämpa den. Tyvärr blev det ingen konsertpianist av mig! Men ett piano har jag. Det ska jag börja spela på när jag gått i pension! (Har jag tänkt ;O)

Ps. Jag känner ett litet mannagryn som fyller 5 år idag, jag tror jag ska köpa en bukett till honom!

Jag smyger inte bara runt och fotograferar betongsaker. Jag plåtar stenläggningar också. Längtar så efter en stenlagd yta i kollitotten där man kan ha bord och stolar. Jag tycker att det är vackert och praktiskt. I sommar kom jag så långt att jag hade en firma på besök, de skulle ha 6000 kronor för att skapa den plats jag tänkt. Så då blev det ju inget.

Somliga förordar markduk, sättsand och vibramaskiner och somliga tycker att det bara är att trycka ner dem i marken. Själv är jag nånstans mittemellan tror jag. Den första varianten behövs säkert till en garageuppfart eller så, men det känns som ett jätteprojekt. Och jätteprojekt tenderar hos mig att inte bli av alls. Den andra varianten känns ju onekligen lättare men kirskålen kanske skulle jubla? Jag tycker mest om de här två exemplen på väldigt ”fria” stenläggningar. Lite Kajsa Warg över det hela – man tager vad man haver. Den nedersta stenläggningen är gjord av en man jag träffade i somras, han fnös bara när jag började prata om markduk. Undrar om han har rätt? Den är fin i alla fall. Lägg märke till att han placerat in en bit gjutjärn från en spis antagligen. Själv skulle jag vilja ha ett brunnslock till en kabelbrunn som det står Televerket på. Nån som vet var man kan hitta ett sånt om man inte riktigt känner för att börja hacka i en trottoar…

När jag visade en bild från Norrköping för ett tag sen, frågade min vän G som bor i stan om jag inte sett kaktusarna. Så när jag återvände i veckan fick jag ta en ordentlig titt. Jag är inte så förtjust i kaktusar, tycker att det är stickigt och otäckt. Men antagligen borde jag ha det som krukväxter istället för de veka skönheter jag omger mig med, plättarna i luften blir kinkiga om de inte får vatten och Agnes katt tuggar mer än gärna ner dem…

Nå, nu var det kaktusar i Norrköping! Varje år går tydligen ett företag in och sponsrar planteringen, i år är det Holmens bruk. Fast jag får märkliga associationer av en del kaktusar måste jag erkänna. Aj!

Plötsligt hade Batman parkerat sin Batmobil på en gata i närheten! Tyvärr syntes varken herr Läderlapp eller Robin till, de var kanske inne på Konsum och handlade eller nåt…

Förra veckan var jag i Norrköping och jobbade. På vägen till och från järnvägsstationen brukar jag passera en liten park. Där är alltid mycket välskött, finklippta gräsmattor och välfyllda rabatter. Nu hade de skapat nedanstående tårtor, det fanns ett par stycken. Kan ju inte påstå att jag är någon större vän av Begonia, tycker mest att de bara skräpar, men den lila Heliotropen tycker jag mycket om. När de finns i en massplantering som här, känner man doften utan att behöva böja sig ner och nosa. De där små fetbladiga sakerna har jag glömt namnet på, men de är lite kul. En ganska oväntad och rätt snygg kombination tyckte jag!