Kollitott

är en sång som jag tycker mycket om. Det är hoppfullt att veta att himlen alltid är blå någonstans högt däruppe och snart kommer det att synas igen.

I både bildlig och bokstavlig bemärkelse.

Häromkvällen ett hastigt skyfall över Södermalm, det blev att ta bussen istället för att promenera, och lika snabbt drog det förbi. Regnbågen var stark och lysande, svårt att avgöra var grytan med guldpengar fanns någonstans bland alla husen. Kameran låg hemma men mobilen var med.

Tänk så härligt att få kliva in i ett hav av sommarblommor! Mörkröda och vita lejongap, mörkt lila heliotrop, mörkröda, gula och orangea rudbeckior och så vita, skira vippor av sommarljus. Så såg buketten ut som jag plockade på Slottsträdgården Ulriksdal härom dagen. I mitten hamnade en mörkröd rävsvans eftersom en av bukettmottagarna var lilla mannagrynet, strax 7, som odlade såna mycket framgångsrikt på Kollitotten förra sommaren.

Dessutom plockade vi majs, rödbetor, morötter, fänkål och annan kål av olika slag. Allt helt fantastiskt. Sen fikade vi förstås också, hur ska man kunna undvika det?  En busgod plommonkaka hittade jag.

Jag ber att få rekommendera ett besök! Nästa helg den 10-11 september firas Trädgårdens dagar, läs mera här!

Ja, för lite måste jag ju få resa även om jag skrev att det nog var slutrest ett tag. I går var det Opera på Skäret och en resa genom ett vackert Bergslagen. Och jag som tycker att jag varit överallt i Sverige hade inte varit här. Örebro, visst, men det här var något annat.

Lunch åt vi i Nora i en tågrestaurang. Ja, vagnarna hade liksom stannat, rälsen tog nog slut där.  Kul idé tycker jag och definitivt godare mat än den som serveras på rullande tåg numera. Det var trevligt i Nora, jag hittade en tallrik till Kollitotten på en loppis och det fanns mycket att titta på.

Vi kom nästan för sent till Carmen, det var liksom mycket längre upp till Skäret från Nora än vad vi trott. Det blev lite stressigt – precis när vi äntligen rusat in och hittat våra stolar så spelade man upp ouvertyren. Det var nästan som om de väntat på oss – men det tror jag väl ändå inte ;O)

En bra föreställning var det i alla fall och vilken miljö! Den gamla, enorma torkladan hade en otrolig akustik. Nu var det årets sista föreställning vi lyckades klämma oss in på, men här kan du läsa mer om verksamheten.

Det blev en lång hemresa, det mörknar fort nu och det var midnatt innan jag var hemma igen. Men det ÄR roligt att resa bort och uppleva saker!

Sommarens sista resa gick till Helsingborg för konferens med jobbet. Vi hade ju hoppats på Barcelona men det gick ganska bra ändå. Vi bodde på vandrarhemmet Villa Thalassa som ska stänga till hösten. Tråkigt! Det ligger så fint, alla rum har uteplats och vi hade utsikt mot Öresund. Där i diset kan man skymta Helsingör, dit vi åkte för att strosa lite och äta en jättegod middag. (Brud)buketten hittade jag i en butik i Helsingör, så vacker men det var liksom inte riktigt aktuellt att köpa den.

Hemresan med bil, gjorde en sväng in i smålandsskogarna, i närheten av Markaryd hittade vi kafé Gräddhyllan. Maken till kakbuffé var det längesen jag såg. Jättegott!

Men nu väntar höst och arbete och återhållsamhet på alla sätt.  Det känns trist! Det var roligare med semester…

Här kommer några bilder till. Man hinner mycket på några dagar i New York. Mina fötter är fortfarande trötta…och jag med för den delen.

Magnolia Bakery som gör de allra godaste cupcakes måste vi förstås besöka. Det var ett litet rart bageri men man fick inte plats att sitta där. Vi tog med oss kaffet ner till Hudsonfloden och hittade en liten skuggig plats i en park. Där satt vi förstås och pratade om flygkaptenen som lyckades landa sitt plan på just Hudsonfloden och blev en hjälte.

Lite längre ner låg Ground Zero och den stora minnestavlan berättar om hjältarna från 9/11, brandmännen och poliserna. Snart är det 10 år sen det hände. Minns att jag såg det på TV och det kändes som en katastroffilm och inte på riktigt. På plats kändes det verkligare och man förstår den panik som måste spritt sig runt i hela stan. Hu.

Greenwich Village traskade vi runt i sen. En stadsdel med mycket grönt, lägre hus och den där sortens trappor som jag sett i så många filmer. Måste varit engelsmän som slog sig ner där från början, det kändes lite som i London.

Grönt var det lite överallt. Vi bodde ju på våning 25 kunde se en del takterasser, så läckert! Och det har man ju också sett på film förut. Nu måste jag nog titta på ”You´ve got mail” igen för att se om jag känner igen mig!