Kategori: Allt möjligt

Nu är vårtecknen jag skrev om häromdagen på plats hemma hos mig! Årets sucidala sticklingsgäng! När jag väl kom till Weibulls så var det rea, de kostade bara 10 kronor. Så då blev det fler förstås. Frågan är om det ökar möjligheten till att någon av dem överlever eller om det bara blir fler att glömma bort?

Nåväl! En rosa klockmalva (de vita finns tydligen inte att uppbringa, svåra att föröka sägs det) fick därför sällskap av en liten murgröna och en vitblommande hibiskus. Den där lilla småbladiga saken vet jag inte namnet på, glömde att skriva upp det för jag hade lite bråttom. Fast jag hann prata lite med den trevliga killen i kassan, jag tipsade honom om reportaget i nya Allt om trädgård som fanns till försäljning. Jag köper inte den så ofta, tycker den är lite trist om jag ska vara ärlig, men nu åkte den med eftersom det här numret hade ett reportage om Ulla Molins trädgård i Höganäs som ev. ska byggnadsvårdsmärkas. Han kände inte till Ulla Molin men berättade om en magnoliaodlare i Skåne istället.

Sen gick jag och sticklingarna på bio. Vi såg Bright Star som jag velat se ganska länge men inte kommit iväg på. Nu blev det av. Och scenen när den kvinnliga huvudrollsinnehavaren ligger i ett hav av blå klockhyacint var värd biljetten bara den.

Det finns inga bluebells-lökar att köpa i Sverige tror jag? Den spanska klockhyacinten kommer väl närmast – den står på inköpslistan nu. Högt upp!

Tittar på nyheterna och ser den deprimerande väderprognosen. Ja, alltså jag tycker att den är deprimerande, det kanske finns de som inte tycker det. Mer snö! Fler minusgrader! Hård vind! 2-3 decimeter nysnö i helgen! Mina vänner i Skåne som verkar helt chockade över sina uteblivna vårblommor, kommer att få mest tror jag.

Ja, jag vet att det är sportlov snart. Jag utsträcker mitt tålamod över vecka 9, Men sen är det slut! På tålamodet.

Bestämmer mig för att visa en bild på vårblommor! (fast inomhus)

Redan från början när jag kom i kontakt med Alla hjärtans dag, tyckte jag att det var något lite sorgligt med det. Då var det Charlie Brown (i serien Peanuts) som förgäves stod och väntade vid sin brevlåda på valentinkort.

Så småningom kom det till Sverige också, när mina barn gick i högstadiet var det utdelning av blommor. Och jag tänkte alltid på dem som inga fick…  Ni vet den där bedrövligt hemska visan på julgransplundringen – Skära, skära havre -”fy skam, fy skam för ingen ville ha´na”, den var ångestframkallande redan när jag var liten. Och det kanske är så det är, om man får rosor och middag och uppvaktning så är det säkert en härlig dag.

Av detta kan man förstå att dagen inte är den mest betydelsefulla i mitt liv precis. Men visst blev jag glad för det fantastiskt vackra hjärtat jag fick av min dotter! (från Makalösa blommor på Sveavägen i Stockholm förstås)

I vanliga fall brukar mina skånska vänner prata om alla snödroppar och all vår de har, i motsats till oss i Stockholm till exempel.

I dag var jag i Malmö. Huva så kallt det var! Och vad mycket snö! Så har jag aldrig sett Skåne förut. Inte en krokus i sikte!

Bilden tagen på väg från Sturup i morse. För övrigt verkar det omöjligt att komma i tid just nu oavsett transportsätt. Förra veckans tågresa till Göteborg var en rysare, i morse var planet till Malmö försenat en timme. Håhåjaja.

I helgen var jag på bio tillsammans med familjens större mannagryn som är lite över 5 år nu. Vi såg ”Linnea i målarens trädgård” som handlar om lilla Linnea som tillsammans med sin vän och granne Blomkvist (pensionerad trädgårdsmästare) åker till Paris och besöker Monets trädgård i Giverny. Jag har både läst boken och sett filmen flera gånger förut, det är en favorit. Dessutom har jag haft glädjen att besöka trädgården på riktigt också. Men det var inte förrän vid mitt tredje besök i Paris som jag fattade att det varken var långt eller svårt att komma dit.

När jag kom dit var det september och en hel del var överblommat, krassegången var mest grön och de flesta blommorna var i gula toner, vilket inte riktigt är det jag tycker bäst om. Men det var förstås en upplevelse ändå! Näckrosdammen med den gröna båten och japanska bron som är helt överväxt av blåregn. Monets fina hus där allt ser ut som när han och hans stora familj levde där.

Vid de tidigare parisbesöken har jag besökt muséerna där mycket av Monet finns – Marmottan som har många fina tavlor och framför allt Orangerimuséet där de stora näckrosmålningarna finns. Men som sagt besöket i själva trädgården dröjde.

Nu ska jag åka till Paris igen, i början på april den här gången och jag ser fram emot våren både i Paris och i Monets trädgård.

Och nu efter att ha sett filmen igen så börjar jag längta på allvar…

Häromdagen kom det! Det som jag känner som det första vårtecknet. Weibulls annons om krukväxtsticklingar fanns i tidningen igen. Varje år tar jag mig dit för att köpa några små sköra krukväxt-wannabes, planterar om och vattnar. Så småningom slarvar jag så de överlever sällan så länge tyvärr. Krukväxter är liksom inte samma sak som rosor och annat som växer i trädgården. Den stora skillnaden är antagligen att de är helt beroende av mig…

Så nu är det dags igen! Iväg för att köpa klockmalva (det gör jag varje år…) helst i vitt eller rosa! Kanske en liten kaffeplanta eller hibiskus? Eller kanske nåt jag aldrig provat? Man kanske ska vara lite wild-and-crazy?

Vår!!!!!

Som den uppmärksamme läsaren redan vet, så tillbringar jag en del tid på tåg mellan olika platser i Sverige. Gårdagen var inget undantag. Då var jag i Göteborg och tågen var försenade och kalla.

Jag fick vänta länge på Göteborgs central och snön yrde in genom dörrarna. Därute vid perrongen ville jag inte vänta, jag kände mig genomfrusen. Medan jag stod där och väntade och försökte dra upp sjalen lite till, kom jag att tänka på Lotten.

De av er som läst Fogelströms stad-serie vet vem Lotten var, numera är det en av de små färjorna som transporterar människor över Hammarby sjö (den andra heter Emelie, efter Lottens dotter), mellan den numera tjusiga kajen på Söder till den ännu tjusigare Hammarby sjöstad.

Lotten levde på Södermalm i Stockholm i kyla och fattigdom i slutet av 1800-talet, de slet och svalt utan att kunna hoppas på så mycket bättre. Hon tvättade nere vid Hammarby sjö, på vintern hackade de hål i isen så att det gick att tvätta. När jag kom hem blev jag tvungen att leta upp avsnittet med hur hon hade det på jobbet.

” Hon gick ibland mitt i natten, vid tvåtiden, han kunde höra hur dragkärran skramlade över grändens ojämnheter. Med kärran forslade hon tvätt till bykstugan, sedan låg hon vid klappbryggan intill hamnen och sköljde. Händerna sprack av det iskalla vattnet, hon fick smeta in dem med fett och linda trasor omkring de få timmar hon var overksam.” (ur Mina drömmars stad)

Om ni inte läst böckerna, gör det! Ibland är det bra med lite perspektiv.

Följande märkliga föremål siktade jag i dag i Örebro! Vet inte om det just startat eller skulle till att landa!

För övrigt var det kallt. Hemresan en plåga med två timmar i ett kallt tåg. Snorig är jag också, så jag var ju lite ruggig redan från början. Tänk om jag hade haft ett varmt badkar att krypa ner i!!!  Nu får jag nöja mig med en filt och en kopp te. I morgon åker jag till Göteborg, hoppas att det är varmare på det tåget i alla fall. Det känns som om det dröjer länge till våren, men i dag fick jag i alla fall ett nyhetsbrev från trädgårdsmässan. Det kändes nästan overkligt!

På förekommen anledning (som det brukar heta) – vår barndoms lovikkavantar uppfanns av den här ljuvliga damen i byn Lovikka i Tornedalen.

Men det var kanske din mamma, mormor eller farmor som stickade dina förstås.

Mer om Lovikka och vantarna går att läsa här: http://lovikka.junosuando.net/erikaa2.htm

Nu är det helg och då ska man ju ha städat lite, eller i alla fall tagit fram dammsugaren ett varv. Konstigt – men jag har alltid sätt att hitta på något annat i stället. Nu är det ju bara jag som städar här, så det är ett mycket tillfälligt uppskov men det hjälper inte. Det finns alltid roligare saker att göra.

I dag har jag varit på bio med en liten kamrat, snart tre. Vi såg Lilla spöket Laban och det var en höjdarrulle enades vi om efteråt.

Städningen är alltså kvar och det ska ju nästan bli spännande att se vad jag hittar på i morgon.

Min dotter köpte en söt liten tavla för en tid sedan och jag måste säga att budskapet tilltalar mig…