Kategori: Koloni

Det kommer alltid ett vemod över dagarna när sommaren är över. När nästan allt vissnat ner, tomatplantorna hänger som blöta rep i krukorna och det enda som fortfarande inte gett upp är någon enstaka blöt ros, en ensam stormhatt och en envis höstanemon.

En sorts skönhet i förfallet kan man ana, men mest är allt grått, visset och blött. Trädgårdsmöblerna plockas in, krukorna töms och gräset är för blött att ens försöka klippa en sista gång.

Att sätta lökar är att drömma om en kommande vår och det har jag gjort, mest mina favoritnarcisser men också lite vit vårstjärna, de sprider sig fint i gräset och blandar sig med de blå som redan finns där.

Om fyra månader – då borde man kunna hoppas på vår!

 

Nu var det länge sen jag skrev något här igen. Det har blivit höst under tiden.

Den stora nya rabatten jag nämnde är nästan färdig, till vänster syns det lite påbörjat, måste hitta pil eller hassel till den flätade kanten och det är nog inte färdigplanterat än. Jag tänkte visa en bild i vår när jag ser hur allt klarat sig, nu är det mest blöta blad.

Ett inbrott till har det varit, med dyrt besök av glasmästaren. Nu börjar jag göra höst, tar hem allt som inte ska övervintra där nere och ställer undan grill och utemöbler. Det känns alltid lika sorgligt.

Men samtidigt är det skönt också att vila lite och hinna längta efter trädgårdsarbetet igen.

Jag borde väl visa en bild på hösten och det kanske jag gör en annan dag. Just nu ville jag hellre visa den här bilden från i somras, den andra juli ”sommarens vackraste dag” när Kollitotten var fylld av vänner som ville dela den dagen med mig.

En av besökarna hade klätt sig i matchande färger som synes. Som alltid när det gått lite tid blir jag förundrad – ser det verkligen ut så där? Är rosorna så där stora? Det gäller att minnas det vackra.

En av de sista sommarmorgnarna kommer jag tidigt till Kollitotten. Det är fuktigt av dagg i gräset, skuggorna ligger kvar och det är tyst och stilla.

Nu är det nästan bara grönt när jag står vid grinden, men när jag kommer in finns det färger. Rosorna har inte gett upp – några blommar igen, Gråmalvan har fortfarande många rosa blommor och den fina Perovskian har blommat i en månad. Dyr att köpa men mycket prisvärd kan man ju lugnt säga. Tror dessutom att jag lyckats få fram en planta till.

Det stora grävprojektet vid grinden är påbörjat och jag hoppas ju på bra väder så att jag kan slutföra det också. Mer om det en annan dag.

 

Å, så många Digitalis eller Fingerborgsblommor som blommat i Kollitotten i år. Jag tror det varit rekord även om de troget kommer varje år sen ganska länge.

En blev två meter hög! Jag trodde faktiskt att det skulle bli något annat när den växte upp för den såg så otroligt stor och kraftig ut, men det blev en fantastisk digitalis med flera sidogrenar.

Jag vet att de är giftiga så småbarn får man hålla ett öga på. Men de har fullt upp med att äta smultron och hallon just nu.

Nu är blomningen över, någon enstaka blomma finns kvar högst upp på stjälken. Men nu syns alla bladrosetter som tänker bli stora blommor nästa år, så nu går det bra att flytta dem om de ställt sig lite olämpligt.

Fast jag är så förtjust i dem så jag tycker nästan aldrig att det är olämpligt…

Min vän E lånade en kamera en dag och tog några närstudier! Var så god och njut!

Jo, jag tycker om många sorters blommor, iris, pioner, stjärnflocka och massor av andra väldigt vackra blommor. Men, rosor är som sagt alltid rosor.

Nu kommer de och slår ut en efter en. En av de vackraste i min kollitott är Ispahan som jag fått av en kolonigranne. Busken har blivit över två meter hög och kommer snart att blomma fantastiskt.

I morse var jag nere tidigt för att vattna krukor framför allt, nu har jag fått hjälp av en ny trädgårdsarbetare. Fast i ärlighetens namn tror jag att det kom mest vatten på sandalerna.

Om några år får det bli en odlingslåda även för Clara. I mannagrynens växer bönor och ärtor jättefint just nu.

I helgen hade min kolonigranne med sig katten Konrad. Han har ett långt koppel och brukar trassla in sig emellanåt, men jag tror han tycker att det är härligt att vara ute i grönskan ändå. I söndags försvann han in i min rabatt och när vi följde snöret satt han därinne och slickade njutningsfyllt och hade det riktigt härligt. Kattmynta förstås! Eller Nepeta med ett annat namn.

Kommer ni ihåg mitt röda hörn? Ni som varit med ett tag, vill säga. Ett litet färgexperiment med röda blommor. Här kan du läsa om när idén föddes. Det blev inget av den fina rosen jag satte där, tror att det bara är vildskott som kommer så i höst ska den grävas bort. Och ett och annat rött försök blev det heller inte så mycket med om jag ska vara ärlig. Men i år är det i alla fall lite rött! Hittepionen och en röd stjärnflocka – mycket lyckat om jag får säga det själv.

Vilka varma dagar! Högsommar fast det bara är maj. Jag har inte riktigt vant mig vid värmen, det är fortfarande lite svårt att fatta att man kan lämna koftan hemma.

Kollitotten kan njuta av egna lila syrener och grannens fantastiska vita, de växer dessutom på tomtgränsen så jag får ta med en kvist hem.

”Min” stora buskpion blommar överdådigt hos vännerna som fick ta över den när jag var utan trädgård. Där fick jag också plocka med mig hem, buketten på köksbordet är ljuvlig.

Nu blommar dessutom blåregnet! I år är det många stora blommor med härlig doft. Stort tack vännen A som gav mig plantan för många år sen.

Nu är det gott att leva!

Knappt hann jag glädja mig åt det varma och härliga vädret förrän det blev kallt igen. Aprilväder i maj. Idag snöade det en kort stund, sen sken solen en sekund igen. Men det var iskalla vindar, jag frös om händerna och gav upp.

Det gör däremot inte mitt gamla plommonträd, det blommar tappert i isvinden. Men nog är det mycket färre blommor i år än förr, så min ständiga undran hur länge det ska orka finnas känns aktuell igen. Vad tomt det kommer att bli när det är borta! Kanske borde jag plantera ett nytt äppelträd i närheten som kan ta över?

Var på Zetas häromdagen och insåg att ett träd på ”dvärgstam” ändå skulle bli drygt tre meter högt och det räcker bra i en koloniträdgård. Jag får fundera vidare.

Ett inbrott till har det blivit senaste veckan men nu tänker jag inte visa fler bilder på trasigt glas.

Däremot ett annat plågoris, nämligen kaniner! Efter att de tuggade sönder mitt äppelträd förra vintern (och väldigt mycket annat) så skulle jag gärna bli av med dem. Det är som rådjur, söta och/eller vackra men man kan hålla sig för skratt när man har trädgård. Tyvärr! Vad mysigt det vore om de var tama och höll sig till kirskål.

Den här mötte mig på söndagsmorgonen och skuttade iväg lite lojt när jag kom närmare.

Fåglar är roligare tycker jag, de sjunger vackert och gillar att bada. Det allra nyaste fågelbadet har därför fyllts med vatten, välkomna!

En helt fantastisk påskhelg med sol och värme. Jag har lyckats brotta upp min stora klängros som rasat ner och omfamnat allt omkring sig. Jag lovar att jag också blev omfamnad av alla taggar. Jag satt fast ibland så jag trodde att jag aldrig skulle komma loss igen. Det kommer en bild på den längre fram, jag tror att den kommer att bli riktigt fin i år.

I vårt koloniområde har vi ett stort magnoliaträd, det har jag berättat om förut. Om man vill titta på det får man skynda sig, det har slagit ut i helgen och det går undan, fäller bladen nästan lika fort igen. Men det finns fler fina magnolior att se.

Jag fick en fin påskpresent, nämligen en kruka med snöklockor. De står inne nu men ska förstås grävas ner i kollitotten lite längre fram, med hopp om att de kommer tillbaka nästa år.

Och sen har jag tyvärr fått inbrott igen. Vet inte vilken gång i ordningen det är – sjätte? sjunde?

Trasigt fönster och nedskräpat, inget stulet vad jag kan se. Men tro det eller ej, i dag kom det brottsplatsutredare från Polisen och ville titta om de kunde säkra spår. Jag hade förstås sopat undan allt trasigt glas så det fanns kanske inte mycket till spår, men de var nöjda med att vi lämnat in de kvarlämnade cigarettfimparna till stationen, en vacker dag matchar kanske DNAspåren med nån buse. Eller busar, de var nog flera stycken som satt inne i min stuga och rökte och eldade lite på en kvarglömd marschall. Vilken tur att de inte brände ner hela kollitotten. Håhåjaja. Bilder finns här på både det ena och andra.