Kategori: Koloni

Den allra vackraste komposten får man nu, när pioner och rosor blir överblommade. Men några veckor är det kvar av i alla fall rosorna, vilken tur!

 

Nu blommar (nästan) alla rosor i Kollitotten. Två stycken ganska nyplanterade har inte kommit igång än, den ena har knoppar men den andra dröjer nog till nästa år.

Men de andra tolv blommar slösande vackert just nu. Jag brukar roa mig med att fundera ut vilken som doftar mest och godast, vilken som eventuellt är vackrast, men egentligen behövs ju inte det – allihop är härliga!

De tolv rosorna är: (håll i er, jag är lite nördig nu) klängrosorna New Dawn, Splendens, Mme Alfred Carrière och Gerbe Rose.

Buskrosorna är Maidens Blush, Leda, Maxima, Mme Hardy, Ispahan, Agatha, Dronningen av Danemark och Salet.

Här på bilden syns kanske inte alla tolv, men det är faktiskt en av varje i buketten, de doftar gott hemma också.

Och det får plats många fler…

Kollitotten har haft födelsedag! I 10 år har jag haft min lilla älskade plätt på jorden, det känns alldeles otroligt.

Det har förstås varit kolonilott mycket längre än så, Eriksdalslunden här på Södermalm i Stockholm firande 100-årsjubileum 2006.

Av de drygt 100 åren finns det spår – ibland när jag gräver kommer det fram gammalt trasigt tegel och jag tror att de första kolonisterna, som var arbetarfamiljer på söder, fick det som fyllnadsmaterial från det gamla tegelbruket Eriksdal som fanns här förr. När jag tittar på min lilla kollitott i dag så ser den nog inte ut som då, jag odlar inte för att få mat på bordet, mera rosor än potatis om man säger så.

Den har förändrats mycket på mina 10 år också, där det var förvildade snöbärssnår, självsådda häggar och blommande kirskål är det nu träd och rabatter. Kirsen finns kvar förstås den blir man liksom inte av med.

Kvar är alla tänkta projekt, ny spaljé till blåregnet, stenläggning under trädgårdsbordet, breddning av rabatten vid grinden, byte av delar av staketet, bamburidån…man blir liksom aldrig klar. Och det känns faktiskt härligt!

Nu blommar aklejan – liljorna låter vänta på sig ett tag till – och jag tycker att de är högre än någonsin. Vet inte om jag bara inbillar mig men ska de vara nästan meterhöga? Hursomhelst, vackra är de och finns i många färger. De självsår sig och blandar sig fritt i kollitotten och precis som med förgätmigej och fingerborgsblomma så tycker jag att de kan få göra det.  Fast det blir rosa akleja i den vita rabatten…

Antagligen kan man se som en övning i tolerans och förmåga att varva ner lite, jag jobbar på det.

 

En härlig söndag i kollitotten med många fina besök och firande av både födelsedag och Mors dag. Många mammor på plats, jag räknade in fyra befintliga och två blivande. Det är så härligt just nu att man borde sova nere i stugan och inte gå hem alls. Eller i alla fall sitta hela dagarna på en stol och se på när blommorna slår ut. Det är mycket vackert på väg och en del som redan lämnat. Fruktträdens blomning är nästan slut, tulpaner och narcisser börjar fälla sina blad men det är förstås mycket som kommer – pionknopparna växer för varje dag, vallmon likaså, snart blommar silverarv och akleja.

I dag slog blåregnet ut – oj, så vackert!

Jo, min teori stämmer i år också. Syrénen slår ut när min son har födelsedag. Det riktigt skummar av syrén i koloniområdet nu. Vanliga fina blålila och vackra vita doftar och blommar.

Dessutom blommar äntligen mina fina narcisser som jag varit bekymrad över i flera år. Jag har fått i present (tack E och T) och några har jag köpt också. Riktiga gammaldags ska det vara med doft och den där lilla orangea ringen i mitten. Men hittills har de inte velat blomma nästan alls, det har bara kommit blad. Men i år! Riktigt många har det kommit. Härligt är vad det är.

För några år sen fick jag en blåregnsplanta av en vän. Utan några större förhoppningar grävde jag ner den men den har övervintrat i flera år nu. Förra året kom en liten blomma – inget regn precis. Men titta på den nu! Jag har plötsligt fått stora förhoppningar!

Nu åker jag till London några dagar, jag vet att man inte borde lämna landet mellan hägg och syren men nu blev det så, och det ska bli kul. Inspirerande hoppas jag också och har prickat in Petersham nurseries som jag besökte förra året och hoppas komma till The Garden Museum också. Jag får väl se vad min inte-så-trädgårdsintresserade reskamrat orkar med ;O)

Återkommer med rapport.

En härlig söndag i stan. Mannagrynen har planterat i sin odlingslåda, årets ”höjdare” blev majs, det ska bli spännande att se hur det går. En fika i solen med den fina koppen från förra årets resa till Chelsea Flower Show. Och till slut en underbar konsert i Ersta kyrka till minnet av Olle Adolphsson, medverkade gjorde Lisa Nilsson (som fått Olle Adolphsson stipendiet i år) ett antal duktiga musiker, däribland suveräne gitarristen Mats Bergström och Bengan Jansson och tänk jag som verkligen avskyr dragspel men han är otrolig. Jeanette Köhn och Gustaf Sjökvists kammarkör inte att förglömma, det var en högtidsstund!

Allra sist en promenad genom stan, träden slår ut och blommar i parken där några hundar leker och ett par dröjer sig kvar på picknickfilten, tulpaner och andra blommor överallt och fågelkvittret som överröstar kvällens glesare trafik.

Så med Olle Adolphssons ord – Nu är det gott att leva!

Äntligen har den lilla tappra krusbärsbusken kommit i jorden. Den blev uppgrävd för flera år sen, det skulle täckas i hörnan för att bli av med kirskål, sen skulle det planeras och sen… den fick stå i en hink så länge. Trodde inte att så länge skulle bli flera år, men det blev det.

Varje vår har jag förundrats över att den fortfarande verkar vara vid liv och tänkt att jag måste gräva ner den, och ändå så har den fått stå kvar i hinken. Den har ju till och med fått nya skott under tiden.

Men nu till slut har den fått en liten grop med god jord i den soliga hörnan.

Jag hoppas att den inte tvärdör nu av chocken!

Jag är så glad för att luktviolen verkar ha bestämt sig för att finnas och blomma i min kollitott. Jag har nog hittat den på tre ställen i alla fall. Ibland funderar jag på att gå ut i naturen och hämta fler…

Men, det finns ju att köpa också. Sitter och tittar på bilden och då dyker det upp en liten sång i mitt huvud ”Plocka vill jag skogsviol” och då blev jag tvungen att leta efter den. Här kommer första versen, jag tog inte med de andra för det var ju (förstås) en lite dyster sak. Och jag tycker ju bara att den är så fin och luktar som barndomens violpastiller. (I bakgrunden kan den uppmärksamme betraktaren se ett grönt blad av annan sort, jojo de är på väg nu de också…)

Plocka vill jag skogsviol och                           
ljungens fina frans,
plocka, plocka famnen full och
binda till en krans.
Vintergrön och timje
minna mig om vännen min, och
många, många tankar jag i
kransen binder in.