Kollitott

Nu är det helg och då ska man ju ha städat lite, eller i alla fall tagit fram dammsugaren ett varv. Konstigt – men jag har alltid sätt att hitta på något annat i stället. Nu är det ju bara jag som städar här, så det är ett mycket tillfälligt uppskov men det hjälper inte. Det finns alltid roligare saker att göra.

I dag har jag varit på bio med en liten kamrat, snart tre. Vi såg Lilla spöket Laban och det var en höjdarrulle enades vi om efteråt.

Städningen är alltså kvar och det ska ju nästan bli spännande att se vad jag hittar på i morgon.

Min dotter köpte en söt liten tavla för en tid sedan och jag måste säga att budskapet tilltalar mig…

Jag höll en utbildning i dag för en grupp män i olika åldrar. En av dem hade sin hund med på jobbet. När jag startat upp mitt bildspel och börjat prata så kom vovve och hoppade upp i stolen bredvid mig. (Ingen vill ju sitta närmast fröken, så den var förstås ledig)

När jag undrade om han hade några frågor så såg han bara oändligt vemodigt och lite uppgivet på mig. Efter en stund började han klippa med ögonlocken så jag tittade på honom och undrade om han tyckte att det var tråkigt, men han orkade bara blänga lite trött tillbaka. När informationen var över och jag pratat färdigt hade han lagt sig tillrätta i stolen och somnat. Jag kände mig som en oerhört fängslande och inspirerande lärare…

Trots det tycker jag nog att han var en av mina charmigare elever.

och julegranen har kastats ut! Eller jag har lugnt och stilla burit ner den på gården. Där låg grannarnas gamla torra, bruna granar och min som knappt har släppt ett enda barr!

Som en sista gest av tacksamhet fick den därför stå lite i snödrivan och slapp slängas i högen bland de andra… Notera på bilden hur grön och grann den fortfarande är!

Till och med jullådan med ljusstakar, grisar och annat är uppburen på vinden. Nu kan det väl bli vår?

I kväll har jag sjungit tillsammans med Malena Ernman i Stockholms konserthus! Det var jätteroligt. Vi ackompanjerades av Kungliga  filharmonikerna – ingen dålig kompgrupp. Ja, det var ju inte bara jag och Malena, det var några till…

Startade tidigt. Tåg till Västerås runt halv åtta gjorde att jag gick upp före klockan sex i morse. Det var lite segt eftersom jag inte kunde lägga ifrån mig Elizabeth Georges senaste förrän klockan två i natt. Men det gick!

Tågresan var bitvis alldeles magisk. Jag åkte ett sånt där tvåvåningståg och då är det roligast att sitta på övervåningen, utsikten blir finast då. Blev tvungen att skriva ner känslan – så här står det i mitt block från i morse:

”Jag färdas i ett vitt landskap. Tyngdlöst. Formlöst. Färglöst. Ljudlöst. Ett vitt morgondis skapar en känsla av att vara i Arktis. Tunna grå stråk och linjer av träd och buskar skapar milda konturer i allt det vita.”

Riktigt vackert kändes det.

Sen skulle jag hem med tåget igen. Det var inte lika poetiskt. Signalfel, förseningar och till slut en lång resa hem i en kall buss. Några timmar senare än det var tänkt…

Bilderna från i morse blev knäppa! I fönstret speglades tågkupén och kameran. När jag gett upp och stoppat ner den dök det upp en stor älgko på ett gärde…

En dag i livet.

Inte åkte det ut någon gran i helgen. En sen och trevlig fredagskväll gjorde att lördagen blev lite…långsam, och på söndagen hade jag turen att få middagsgäster. Så den står kvar tillsammans med alla juldukar och grisar och allt vad det är. Det kanske kan bero på att jag är ganska lat också, och att nya Elizabeth George-deckaren ramlade in hos mig härom dagen. 700 sidor med kommissarie Lynley jämfört med några ljusstakar är inget svårt val för mig.

Nåja, om du varit hemma hos mig så vet du att så väldigt många ljusstakar, grisar och tomtar får det inte plats. Man hinner plocka ihop dem på fem minuter eller så. Så nu får det väl vara till på onsdag alltihop, det är ju då det ska ut på riktigt.

Vilken tur att den inte barrar…

Nu är det slut på alla frossarhelger och konstiga kläm-arbetsdagar. Nu stundar en alldeles vanlig lördag-söndag och den största händelsen blir antagligen utslängandet av granen. Kökslampan på bilden nedan ska få återgå till sitt vanliga vardagsjag.

På jobbfronten har det varit lugnt ett tag men i dag bokade jag en resa till Västerås nästa vecka, så det smyger väl igång igen.

I afton läseklubb! Ett alltid lika roligt evenemang med god soppa och intressanta diskussioner. Mest om boken vi just läst förstås, men ju mer vi träffas desto mer pratar vi om allt möjligt annat. I kväll ska det handla om nobelpristagaren Hertha Müllers bok Hjärtdjur.Det ska bli intressant att höra vad de andra tyckte och spännande att få veta vilken bok det blir nästa gång.

Om du inte redan är med i en läseklubb – starta en!

Det är mycket prat om väder nu! Även mina vänner i Skåne har snö och minusgrader, för att inte tala om dem längre norrut – huva!

Köldrekord och elpriser och borttappade pensionärer och snökaos… Jag är en riktig fryslort och vill helst inte gå ut alls när det är så här. Medan alla pratar om hur vackert det är (jo, genom fönstret det kan jag hålla med om) och hur kul det är att äntligen få åka skidor…

Nä. Själv minns jag bara min barndoms skidtävlingar (obligatoriska) med tunga skidor vallade med stearinljus så att det satt en och en halv decimeter packad snö under. När jag kom sist i mål, genomfrusen och trött var det redan mörkt…

Eller när killarna i klassen skulle ”mula” en med snö! Jag ryser bara jag tänker på det!

Och inte kan man cykla heller!

Enligt bibeln är det i dag de vise männen kommer fram till Betlehem efter att ha följt stjärnan. Längesen, men vad skönt att vi får en ledig dag!

Kören ska ha konsert med anledning av händelsen ovan och det ska som vanligt bli roligt! Fast nog borde jag tagit fram noterna och övat under julhelgen…

Men nu har jag provat en ny variant. Jag spelade in repetitionen i måndags med hjälp av mobilen, så jag kan öva och lyssna lite. Det ska jag nog göra fler gånger, känns som ett jättebra sätt att komma ihåg stämman.

Häromdagen var goda vänner hos mig på middag och jag fick en ljuvlig bukett tulpaner, tack! Nu börjar tulpantiderna för mig i alla fall, härligt att fylla den bästa tulpanvasen även om den nog kräver två buketter för att vara nöjd (men jag har fler vaser). Jag gillar det där knarrandet ljudet från stjälkarna också, mycket bättre än snöknarret som råder just nu.

-14 grader utanför mitt fönster, det gäller att hitta på ett bra sätt att klä sig idag. Kören ska vara svart och röd, det är inte mina färger någon av dem egentligen, så min garderob erbjuder inte några variationer. Men innanför det svarta och röda kanske?

Burr…